Månadens gästbloggare är Simon Issát Marainen, en samisk kulturarbetare, född och fortfarande bosatt i Soppero i Kiruna kommun. Han har ett eget band, ÁRA där jojken är kärnan i musiken. Förutom att jojka så spelar han även teater när tillfällen ges och skriver. Sin fritid ägnar han mycket i skog och fjäll. ___________________________________________________________________________

Simon: Befinner mig just nu nere i studion utanför Härnösand och spelar in det sista på vår, ÁRA's nya skiva. En jäkla resa blev det här då jag körde ner 110 mil igår från Altevatn på norsk sida där vi nu är med renarna. Kom fram hit vid halv tolv och jobbade till halv fyra i morse. Sovit några timmar och började jobba igen vid halv tio idag. Nu har jag kanske en timma kvar av mitt jojkande/sjungande sen kör jag till Altevatn igen, 110 mil. Axel (bandmedlem) och producenten Martin blir kvar här och jobbar veckan ut.

 

Blir väldiga kontraster ibland i livet. Igår när jag åkte var det snöstorm och full vinter. När jag kom ner till Bottenviken var det sommarvärme, 15-16 grader. Ikväll är jag tillbaka hos vintern igen. Har kollat väderleksrapporterna som lovar varmt även upp till våra fjäll. Så nu kommer snön smälta vilket är bra och behövligt för våra kalvar. 

 

Annars händer det inte så jätte mycket annat i mitt liv just nu. Tror iallafall att vår nya skiva blir grym! Följer "Sápmi Awards" röstningen för samisk musik. Blir ingen final för mig men dem som tar sig dit är grymma artister så det är bara att önska alla lycka till!

 

Nu är klockan 10.50 och jag måste göra en sista "take" bak micken.

 

/Simon

 

Fredag. Imorgon reser jag hem. Det är fint och bra här nere i Göteborg men på något sätt känns det ändå fel att vara här. Det är ju nu under den finaste tiden man ska vara hemma.

 

Repetitionerna har gått bra, känns det som iallafall. Målet med föreställningen vi repeterar är att sprida kunskap om oss samer och vår kultur. Föreställningen innehåller många olika konstformer och uttryck, bla jojk, dans och teater. Med i föreställningen är jag och en Kiruna tjej vid namn Fanny Kivimäki, nu bosatt här i Göteborg.

 

Har även hunnit med att umgås med min farbror och hans fru och förstås mina kusiner. Alltid lika trevligt och man känner sig alltid lika välkommen.

 

Men kanske det bästa med denna resan är att jag har sett två allsvenska fotbollsmatcher! Gais-Mjällby i måndags och Häcken-Gefle igår. Häcken imponerade, René Makondele!, Martin Ericsson!, Waris Majeed! mfl, vilka spelare måste jag bara erkänna fastän jag alltid kommer vara "Blå-vit" i hjärtat. Heja Blåvitt!

 

Nästa gång vi ses vet jag själv inte vart jag befinner mig. Antingen till fjälls eller hemma i Soppero.

 

Sköt om er..

 

 

Gais-Mjällby på Nya Gamla Ullevi

 

Gå direkt till webshopen.

 

Månadens gästbloggare är Simon Issát Marainen, en samisk kulturarbetare, född och fortfarande bosatt i Soppero i Kiruna kommun. Han har ett eget band, ÁRA där jojken är kärnan i musiken. Förutom att jojka så spelar han även teater när tillfällen ges och skriver.
___________________________________________________________________________

Simon: Imorgon ska jag in till Kiruna och göra ärenden. Det är konstigt att man så sällan är dit fastän man bara bor 12 mil därifrån. Sover natten i Kiruna för på lördag morgon flyger jag till Göteborg. Ska jobba med en föreställning med en dansare därnere. Blir spännande och lite pirrigt. Föreställningen som ska ge bild om det samiska och hur det är att vara same, ska vi turnera med i skolorna på västkusten och förhoppningsvis också i resten av landet så småningom. Premiär i höst är det tänkt.

 

Måste packa min lilla väska nu. Lite konstigt att vi i tisdags var insnöade på fjället i värsta snöstormen. Kompisen som bodde 100m från oss tog sig inte ut i tisdags morse och fick därför göra sina behov inomhus i en hink innan vi skottat upp hans ytterdörr. Men på lördag är det sommar och man befinner sig fortfarande i samma land. Tänk vad bra våra renar hade haft det om det nu varit sommar här uppe i norr. Sommaren hjälper men rovdjuren finns ändå där året om. Denna vajan (honren) fick vi avliva efter att en havsörn slagit hål i ryggen på den, grymt. Jag såg själv havsörnen när den flög iväg bara 20m från mig. Men vad vet man att göra?

 

Hur som helst så ska ni i mitt nästa blogginlägg få höra hur jag har det i Göteborg.

 

Sköt om er tills dess.

 

Den skadade vajan...

 

Gå direkt till webshopen.